För lite drygt tre år sedan var mitt liv en aning jobbigt. Men jag hade fått hem Fatzy som gav mig kraft och ork. I den vevan så hittade jag också till Fredrik Steens blogg, och träffade där på en massa härliga människor, bland annat Anki!
Och det är om Anki som detta inlägg ska handla om!

Så här kommer jag nog alltid minnas Anki.
Frisk och med ett underbart leende!
Anki kom in som en frisk fläkt, genom att ärligt deklarera att hon inte kunde något om hundar och var hundrädd, men att hon och hennes man hade skaffat en schäfer, och hon behövde lära sig allt. 😀
Bara det säger en hel del om Anki. Hon behövde inte ljuga och försköna, hon var sig själv. Och om man nu är hundrädd, ja, då kanske möjligtvis andra skulle skaffa en liten knähund, men inte Anki och Frank, utan påt med stora släggan och skaffa en schäfer. Att sedan Seven är världens finaste Seven, det är ju faktiskt deras förtjänst. 😉
Anki lyckades på något sätt direkt gå rakt in i hjärtat på en.
Efter en tids bloggande så hade Fredde en tävling där priset var en träff med honom. Alla som jag gillade och trivdes med på bloggen lyckades vinna en plats. Tack vare Agnes lyckades även jag få en och lyckan var enorm. Få träna hund med Fredde och träffa alla bloggisarna!!
Anki kämpade verkligen på med Seven på denna träff, och ingen som ser bilderna därifrån, kan väl tro att Anki var hundrädd och som hon sa, inte kunde något.

Anki lyssnar uppmärksamt på Fredde, och Seven ligger lugnt och väntar.

Vaddå kan inget?
Riktigt snygg linförighet tycker jag!
Anki var en riktig fixare, och för henne var det nog både naturligt och självklart att hon skulle fixa så alla mådde bra.

Anki och Agnes fixade hamburgare så att vi alla kunde få i oss lite mat.
Denna bloggträff blev grunden för en fin och varm vänskap mellan några av oss!
Under hösten som följde slog Fredde vad om på bloggen att han skulle strippa om ett lag inte vann i hockey. Laget vann inte, så självklart ordnade Anki och Agnes en insamling så Fredde fick en lektion i Pooldance.

Anki och Fredde. Han ser allt en aning förvånad ut, och Anki ser väldigt nöjd ut. 🙂
I Maj året efter hade planerade vi en tjejhundträff. Men Anki hade då fått en ”knöl” i magen som skulle opereras bort, och utan Anki kunde vi naturligtvis inte ha någon träff, så den ställdes in, och alla satt vi istället och höll tummarna för Anki.
Nu i efterhand så vet vi ju att det var första tecknet på cancern och första behandlingen av många för vår tappra hjältinna.
Sommaren gick och jag planerade min flytt till Stockholm, och när jag var uppe och fixade med min nya bostad så hälsade jag på Anki och Frank, och man kände sig alltid lika välkommen. När jag hade flyttat upp och Anki hörde att jag inte hade spis utan fick sköta min matlagning på grillen utomhus, så skickade hon med mig matlådor så jag skulle få lite riktig husmanskost. Så typiskt vår fina Anki.
När så hösten kom, så var det dags för Fredde att fylla 40 år. Självklart ville vi ge honom något, och självklart ville vi pika honom för den uteblivna strippen och pooldancen. Men nu var det första gången man faktiskt märkte att Anki inte mådde riktigt bra, då hon säger att hon inte orkade fixa allt själv.
Jag åkte då hem till Anki och Frank, och tillsammans lyckades vi få ihop en riktigt fin liten present från oss bloggare.

Frank fixade scenen, jag tomtarna och Anki dom fina blomsterarrangemangen. Fredde på stången!
Vintern kom och vi förstod att Anki blev sämre, men hon behöll sin kämparanda. När det var dags för utställningen i Veda, där Marith skulle ställa ut Acro, så kämpade hon sig dit. Filmen vi spelade in där som en hälsning till Cicci, lyckas jag inte få upp här på bloggen.

Kan det ha varit för att kunna överlämna dessa fina muggar till mig och Marith som hon tog sig till Veda? Ciccis skickade hon på posten.
Med dessa muggar skulle vi ha facebook fika, vilket vi också hade några gånger.
På Veda blev det också beslutat att jag skulle få en liten Luna, och självklart var Anki och Frank med några veckor senare när jag var och träffade lillan för första gången.
I Februari pratade jag och Cicci om att vi nu måste se till att få till en träff, men nu får det bli en överraskningsträff för Anki! Ankis träff!
Vi började planera redan i Februari för en träff i Maj, och hur vi lyckades dölja det för Anki är fortfarande en gåta.
Många, många tårar fälldes, särskilt många tror jag det blev när Anki såg Cicci – Men… det är ju DU! var Anki´s ord. Har du åkt så långt bara för att träffa och överraska mig? (jag minns inte orden exakt, men ungefär så)
Vi hade några härliga timmar tillsammans, och även om Anki blev ordentligt trött, så tror jag hon var väldigt glad över vårt tilltag, och vi alla är så glada över att vi fick rå om vår Anki en stund.

Vad var det för låt vi letade efter?
För självklart var vi tvungna att försöka lägga in ett fredagsbidrag på Freddes blogg.

Tjejligan!
Från höger. Chanell, Agnes, Anki, Cicci, jag och så lilla Luna i knät.
Det här var sista gången vi alla sågs tillsammans.
Den 23:e november förstod jag att Anki hade blivit betydligt sämre och jag gick upp och hälsade på. Anki var då inte vid mevetande, men jag hoppas att hon hörde när jag hälsade till henne från alla. Jag kramade min ganska nya, men dock så kära vän för sista gången innan jag gick.
Kvällen efter lämnade Anki oss. Lugnt och stilla med sin familj omkring sig. Vår kämpe hade fått ro!
Igår kväll, en vecka efter Ankis bortgång, la Mejas mamma ut fyra stycken änglar hon hade gjort till minne av Anki. Jag hade tur och lyckades tinga alla fyra. För självklart är det Ankis familj som ska ha dessa änglar, dom förlorade ju den finaste ängeln av dom alla.

Vila nu i frid finaste Anki! Du kommer alltid finnas i våra hjärtan!
